Sida 503
l TTALANDKX 1 LITTERÄRA OCH SOCIALA ÄMNEN 499
bör man skilja mellan den samhälleliga tendensen och själfva den naturalistiska teorien. Rydbergs egen diktning stod den ästetiska naturalismen fjärran, men det var mycket i den »realistiska» skolans verk som tilltalade honom sympatiskt: verklighetsskildringens ärlighet, medkänslan för de små och kufvade och tecknandet af deras lidanden, krafvet på sanning och frihet, kraften och kärnan i framställningen. Men när verklighetsskildringen skymde utsikten för den blå himlen, när den var fantasilös och rå, när den innehöll personligt giftig satir och när den ansåg »den äkta oförfalskade människan böra lefva lika obesvärad af sedliga och ästetiska lagar som juraperiodens ödlor», då var Viktor Rydberg ej dess man.
Ur bref och anteckningsböcker från skilda lider må här anföras några belysande drag.
Till Börje Norling, den unge, begåfvade litteraturhistorikern, som tillärnade en litterär tidskrift och begärde bidrag af Rydberg, skref denne i december 1882, att han möjligen skulle kunna lämna »några hjärteiitgjutelser rörande idealism och realism», och tillade:
»Jag har med afseende på den förmenta eller verkliga striden mellan dessa riktningar min egen kanske mycket ensliga ståndpunkt. Hvad 8^7-frågan vidkommer, är jag lika mycket vän af den ena sidan som den andra. De böra i själfva verket finnas jämte hvarandra i samma litteratur och förekomma också förenade i mången författares ande. Hvad åter själfva världsåskådningarna, som ju äro det viktigaste, vidkommer, känner jag leda för den quietism, som uppenbarar sig hos åtskilliga s. k. idealister, och förakt för clen, i bästa fall, neutralitet de
Källa: Project Runeberg ·