Sida 526
52 ö
VIKTOR RYDBERG
af lärarnes samvetsgrannhet och plikttrohet eller af lärjungarnes flit och ordentlighet.
Jag har under min lefnad fått röna så många bevis på människors välvilja, jag har utan all egen förtjänst och värdighet rönt så mycken tillgifvenhet och kärlek, att det vore en skam, om jag beklagade mig öfver dessa nålstyng. Jag vet icke och vill icke veta från hvem eller från hvilka de komma. Men man lär icke kunna fordra, att jag skall känna mig tacksam för dem, och jag kan ej heller vara blind för, att dessa försök alt begabba mig gjorts under Lunds universitets eller Lunds studentkårs flagg. Vid sidan häraf förvarar jag i tacksammaste minne hvad tvänne lärare vid Lunds universitet som enskilde skriftställare yttrat om min författareverksamhet. Jag menar Nyblæus och Lysander.
Jag har i detta bref yttrat mig alldeles oförbehållsamt, ty jag har skrifvit icke till lundensaren, utan till den gamle vännen Fredrik Braune. Tack för underrättelsen, att du ämnar tillbringa en del af sommaren i Sköfde! Kommer jag åt det hållet, skall jag hälsa på dig och tala med dig om gemensamma gamla minnen. Men också blott om dem. Vi skola icke upprifva äldre eller nyare sår och allra minst orda om hvad som utgjort föremålet för denna brefväxling.»
Emellertid måtte man för Rydberg hafva öfverdrifvit saker och förhållanden. Braune lyckades i hvarje fall i ett upplysande bref påvisa, att Rydberg vore oriktigt underrättad, och öfvertyga honom om att hans skriftställarskap i hans gamla studentstad ägde talrika vänner och beundrare, framför allt bland ungdomen.
Källa: Project Runeberg ·