Sida 536
52 ö
VIKTOR RYDBERG
i marmor», utan ock sin Faustöfversättning, jämte ett antal lyriska dikter af utomordentlig skönhet. Stockholmsakademikerne synas hafva enats om hans val, och den 18 april 1877 skrifver Hamilton till Böttiger: »Bland de frånvarande ledamöter, som insändt sina röster till ledamotsvalet, hafva två meddelat mig, att de gifvit dem åt Rydberg, som således tycks få ett mycket öfvervägande flertal för sig.»
Talis Qualis hade själf hoppats, att Rydberg skulle intaga hans plats.
»Möjligen vet du redan,» skrifver Braune till Rydberg, »att Strandberg själf önskade, att du skulle blifva hans efterträdare i Svenska Akademien. Att så var fallet, har jag hört af Ljunggren, som var en af Strandbergs äldste och förtroligaste vänner.»
Härpå svarade Rydberg:
»Det var en kär underrättelse du bringade mig om den hädangångne vännen Strandbergs tänkesätt rörande mig. Jag fruktade, att han under de sista åren hade kallnat mot mig på grund af min tillbakadragenhet. Det fanns grannlagenhetsskäl, som ålade mig en sådan under min vistelse som riksdagsman uppe i Stockholm, då t. ex. Posttidningens affärer voro å bane; jag ville icke, att mina meningar skulle i ringaste mån synas påverkade af umgänget med honom, och jag tror, att han, som själf var i högsta mån finkänslig, väl behjärtade detta, men ändock kunde hysa någon misstanke om otacksamhet å min sida för all den vänlighet, som han under föregående år, och särskildt år 1868 under kyrkomötet, hade visat mig. Jag besökte honom under riksdagarna aldrig. Förliden sommar återsåg jag honom ändtligen på nytt, tyvärr för sista gången; han var då innerligt vänlig och på
Källa: Project Runeberg ·