Sida 546
52 ö
VIKTOR RYDBERG
Han hade skämtat därmed redan på 1850-talet. I december 1868, då Nordenskiöld afböjt nordstjärneorden, innehöll Handelstidningen en redaktionsartikel, som, om än icke fluten ur Rydbergs penna, säkert tolkade hans och Hedlunds gemensamma åsikt, och i hvilken ordensdekorationsväsendet ur principiell synpunkt förkastades.
Det lär ock varit på Rydbergs förslag som Handelstidningen en följd af år införde ordensutnämningarna under rubriken: »Blandade ämnen».
I Lille Vigg låter Rydberg vätten förklara ordensstjärnan, som herremannen får, »också vara ett fiskeredskap» och herremannen säga, att han »nu nått sitt lefnadsmål: sådant får man, när man är ett snällt barn».
I en artikel, Ollivier och ordensväsendet (30 maj 1870), hade han gjort en liten psykologisk undersökning af huru den forne republikanen, då kejsardömets premierminister, skulle ställa sig till sin egen dekoration med ordnar; om ban månne fortfarande, liksom fallet var den 21 maj, skulle odekorerad stå midt bland alla storkors och kommendörer, skulle gå där enkel, osmyckad, »en uppenbarelse af det inre värdets oändliga öfverlägsenhet öfver de påhängda värdigheterna, af den egna, vägbrytande sedliga kraftens betydelse gentemot det kärnlösa dvärg-äflandet efter gunst och utmärkelser, en representant för det enkla, det klassiska midt i denna roccocogrannlåt af band och stjärnor». Rydberg hade icke mycken tro till att kejsarens ple-biscitminister skulle generas af sin förtid i detta fall; han skulle nog begagna all den grannlåt kejsaren kunde vilja bestå honom. Han fortsätter:
Källa: Project Runeberg ·