Sida 547
ORDENSFRÅGAN
543
»Det var icke längesedan vi hörde en med hoftitel smyckad man säga om prof. X.* med anledning af dennes vägran att emottaga nordstjärnan: »han tycker sig vara för god att bära henne».
Allmänt försäkras af desse upplyste män, att det icke kan vara annat än fåfänga, högfärd, stolthet, begär att lysa och utmärka sig framför andra, som förleder folk af prof. X:s och prof. Y:s skaplynne att vandra sin bana utan stjärna på fracken. Slutsatsen är: där du ser en stjärnprydd man, där ser du ödmjukheten. Af statskalendrarna finner man med glädje, att det ödmjuka sinnelaget utbreder sig med hvarje år alltmera. Må man blott icke i analogi härmed draga den slutsats, att alla odekorerade äro fåfänge och högmodige. Må vederbörande ställa oss på prof, och de skola erfara, att de flesta bland oss kunna bestå det med heder — att vi litet hvar förmå bära en stjärna utan knot, ja till och med ett stort kors med tålamod. När Ollivier en gång insett, att den oprydda fracken sticker för bjärt af mot den omgifning, i hvilken han befinner sig, att den synes uppträda med obefogade anspråk på att representera mannen bland gamla barn, förnuftet bland tokar, puritansk enkelhet midt i byzantisk prålighet, då skall han också inse, att han måste bortlägga denna fåfänga, emedan hon innebär hvarken mer eller mindre än en förnär-melse mot den krets han tillhör och mot nästan allt hvad det gamla Europa äger af gode, lojale och blygsamme hedersmän. Då skall han ock kunna gifva fria tyglar åt sitt erkända ädelmod, sitt begär att göra fransmännen lycklige — ett mål som ej kan vinnas till billigare pris än om han omhvälfver det kejserliga ymnig-hetshornet och låter de röda rosetterna regna öfver Frankrikes sköna ängder och tacksamma befolkning.»
o
* Åsyftar Nordenskiöld.
Källa: Project Runeberg ·