Sida 50
1(5
VIKTOR RYDBERG
tills ban känner sig trött och utmattad och ovillkorligen måste ut att suga nya krafter till sig i Guds härliga grönska, tänk dig, att han icke vill gripa till sin korrespondens innan han för dagen slutat sitt egentliga arbete, men att ban ej vill skrifva ett. bref till en kär och afhållen vän just i ett sådant ögonblick, då han känner sig benägen att kasta pennan under bordet och rusa ut ur studerkammaren — och du har en förklaring på, fastän visst icke en ursäkt för mitt obegripliga slarf med att besvara ditt så vänliga och i många hänseenden glädjande bref. Jag har velat afvakta en sabbatsstund för själ och kropp för att skrifva till dig. Det är förklaringen. En sådan stund är icke heller nu inne. Tvärtom skall jag om några minuter upp å byrån och hop-peta »Utrikes Nyheter»; men känslan af en ouppfylld plikt emot dig blir mig odräglig, och jag manas särskildt att skrifva nu, sedan jag läst din förträffliga artikel: 'Den största frågan', hvilken Hedlund just framlagt för mig. Se för all del icke i min tystnad likgiltighet för din penna och dina sträfvanden.»
I fortsättningen uttalar Rydberg sin sympati för von Bergens ihärdiga arbete för den sak, hvars framgång vore Rydberg »dyrbarare än lifvet».
Särskildt uttalar han sin välönskan för hans nya tidskriftsföretag, hvars plan visserligen utvidgats utöfver den ursprungligen tilltänkta (en frisinnad teologisk tidskrift), men i hvilken Rydberg antog, att dock »den största frågan» alltid blefve kärnan. Hvad beträffade Rydbergs aktiva deltagande i tidskriften, så lofvade han, att, »om hans arbetskraft stode bi, gifva all möjlig handräckning».
Detta löfte blef emellertid för Rydberg en ganska tung börda.
Källa: Project Runeberg ·