Sida 51
BRISTANDE ARBETSLUST
51
Af ett bref från slutet af 1867 framgår, att v. Bergen ärnat eskatologien (Till läran om de yttersta tingen) för andra årgången, 1869, men däremot genast önskade en skildring af fejden mellan den hedniska och den kristna apologetiken framträdande i vissa representativa personligheter från Lukianos' dagar. Eller ock begär han några kapitel nr den omtalade »djäfvulens historia». Bergstedt hade uttalat, att det vore önskvärdt, om Rydberg ville skrifva om nutidens magi och redogöra för den kvarlefvande vidskepelsen i den ortodoxa suprana-turalismen.
Af allt detta blef dock intet annat än plågsamma stunder för Rydberg och en påbörjad uppsats om Lukianos och Plutarkos.
Bref till Hedlund låta oss få en föreställning om hvilka kval, Rydberg led, när hågen icke var med i författarskapet.
Så, t. ex., skrifver han till Hedlund — under dennes riksdagstid — i början af februari 1868:
»— — Emellertid har jag för första gången på två års tid känt glädjen af att kunna arbeta, och allt eftersom dagarne gått, har jag mer och mer införlifvat mig med min befattnings göromål, så att jag ännu för tre à fyra dagar sedan kunde säga mig själf: nu är du läkt, nu kan du lugnt se framtiden tillmötes, ty du har intresse för ditt värf och kan odeladt ägna dig däråt.
Men denna glädje var för stor för att den skulle kunna blifva långvarig. Den gamle Solon sade: Ingen må prisa sig lycklig före sin död. Han sade det på bålet, och nu står jag där med honom. Såsom du genom vår mångåriga bekantskap mycket väl vet, är jag tyvärr
Källa: Project Runeberg ·