Sida 52
1(5
VIKTOR RYDBERG
ur stånd att arbeta, när jag icke älskar det arbete jag har för händer. För att knnna älska det, måste jag lefva mig in i det, och för att kunna detta, måste jag ägna en odelad uppmärksamhet åt det. Att samtidigt splittra mig åt flere håll, att kl. elfva f. m. skrifva om Europas ställning för ögonblicket och kl. tolf om tillståndet i den antika världen för 1600 år sedan är mig platt omöjligt, om jag skall kunna något behärska mitt ämne. Kan jag ej behärska ämnet och se alla dess detaljer klart för mig, så kan visserligen pliktkänslan drifva mig att i timmar hänga öfver papperet med pennan i hand, men jag kan ingenting producera. Nu vill mitt olyckliga öde, att C. v. Bergen kommit hit ned för att afpressa mig en artikel till första häftet af sin tidskrift. När skall jag studera för detta ändamål? När skall jag skrifva? Jo, när jag skött undan Stockholmsposten och rättat de ofta oefterrättliga korrespondenserna och skildringarna och klockan lider mot ett på morgonen, har jag tid därtill. Och sålunda har jag nu ett par nätter hängt öfver papperet till kl. fem eller sex om morgonen eller vandrat fram och tillbaka i rummet och uppriktigt sagdt gråtit af förtviflan, ty allt hvad nattvaket inbringat har varit några usla och dumma punkter, som jag strukit öfver innan jag gått till sängs. Om dagarne är jag förslappad och nedstämd, ej blott med anledning af det öfverståndna nattvaket, utan ock i känslan af kommande sådana nätter och af utsikten att ändock intet kunna uträtta. Jag har på tre, fyra dagar blifvit förvandlad till en skugga med infallna ögon och ihåliga kinder. Skall detta fortfara, vet jag icke, hvart det tager vägen. Mest grämer mig, att då jag kände, att jag ändtligen kunde vara tidningen och dig till gagn och då jag åter började få intresse för dagens frågor och tidningssysslorna, denna olycka skulle komma emellan.
Källa: Project Runeberg ·