Sida 53
BRISTANDE ARBETSLUST
53
Ursäkta denna jeremiad, men jag skrifver den kl. fyra på morgonen efter en genomvakad, pinsam natt.
Jag vet, att jag gifvit v. Bergen ett löfte och att jag sålunda lider hvad mina gärningar värda äro; men en stor väntjänst hade du bevisat mig, om du afrådt v. Bergen alt resa hit ned och uppmanat honom sörja för häftet på annat sätt, hvilket visserligen icke varit ogörligt.»
Ytterligare skrifver han till Hedlund i denna sak i slutet af samma månad samma år:
»Just nu lämnade mig von Bergen. Det gör mig ondt om honom, att jag icke ser mig i tillfälle att bestämdt lofva honom den där artikeln. Mina försök att få den i gång hafva resulterat i nattvak och tidsspillan, men i ingenting annat. Detta har jag måst säga honom. Få se, om jag under de närmaste dagarne skall blifva mindre olycklig i mina ansträngningar. Emellertid — jag har i mitt föregående bref till dig kanske jämrat mig för mycket öfver den belägenhet hvari jag råkat och vill icke spilla flere ord därpå. Jag vill endast bedja dig att icke vidtaga något arrangemang, hvarigenom jag blefve kvitt sysselsättningen med tidningen, ty den sysselsättningen ger mig ändå någon tillfredsställelse.»
Några dagar därefter, eller d. 7 mars, heter det:
»Om fjorton dagar hoppas jag dock hafva färdigt mitt opus om Lucianus och Plutarkus — det är nämligen det ämnet v. Bergen ville hafva behandladt och icke frågan om »de yttersta tingen».
Aldrig mer ger jag ett löfte att skrifva i en tidskrift, det är nu visst och säkert. Gud ske lof, att jag tror mig kunna afsluta v. Bergens artikel, fast jag skrifver »invila Minerva», hvilket nog kommer att visa sig i ar-
Källa: Project Runeberg ·