Sida 57
RYDBERG SOM RÅDGIFVARE 57
ej får missförstås och ej får ringaktas, låta dig förstå, att du, som nu synes stå vid en skiljeväg, skall raskt besluta dig för den ena vägen eller den andra. Antingen skall du således »slå dig på att supa» — din egen ter-minus technicus för det indolenta, själfviska, sinnliga, dåsiga, brackaktiga, ibland småroliga, men på djupet eländiga lif, i hvilket man, utan att i verkligheten titta djupt i glaset, kan försjunka, och i hvilket vi litet hvar, ej af brist på goda afsikter, men på stark vilja, lätt nog kunna fastna — eller ock skall du höra och lyda den inre manande stämman, som i lifvets bästa stunder säger, alt man, äfven med misstro till sina krafter, skall uppbjuda hvad man af dem äger, vore de än i egna ögon mikroskopiskt små, för att verka till Guds rikes befrämjande. Det är under försöken att flyga som de där vingarna, om "hvilka Plato talar, växa och blifva starka. Man lär sig icke simma, förrän man gått i vattnet, och det ända upp till armhålorna. Har man icke mod att misslyckas — och det modet bör man för en god sak skaffa sig — så lyckas man icke. Och här är icke fråga om att definitivt lösa ett problem för århundraden, utan att draga ett litet strå till stacken, hvilket alltid lyckas för det redliga uppsåtet. Ingen af kvinna född har ännu varit fullt vuxen den sak, i stort sedt, åt hvilken han ägnat sig. Man bör vara ödmjuk i sitt hjärta och anse sig för en den störste stackare inför vår Herre, men att låta misstroendet till egna krafter växa en så öfver hufvudet, att handlingskraften förlamas och viljan, förrostad, bräckes, det är att drifva ödmjukheten in på syndens område.
Du har ett varmt hjärta och höga vyer. Du vill arbeta för mänsklighetens förädling och framåtskridande, emedan du tror på dem — med andra ord: emedan du
Källa: Project Runeberg ·