Sida 58
58
VIKTOR RYDBERG
tror på God, den i historien sig uppenbarande sanne, lefvande Guden, ur hvilken vi utgått och till hvilken vi såsom själfmedvetna, fria väsenden skola återvända. Du är, trots melankoliska hemsökelser, pojkarnes och ungdomens hjärtlige vän (få äro det bland de fullvuxna barnen), du vill se dem glada, goda, starka och sköna, du vill ha dem till kristnade hellener; du citerar kärnorden »mens sana in corpore sano»; du har större intresse för det fria Schweiz' skolor än det Bismarckska Preussens, där skolan blifvit en lekboll för tendensreaktionärer (en förutfattad mening, men, såsom jag hoppas, ej en fördom — du får se, när du kommer ut); du är, i få ord, min vän .... (namnet), och du skulle hjärtligen bedröfva mig och göra dig själf för framtiden rättvisligen missnöjd med din personlighet, om du denna gång försummade ett tillfälle, som din och alla andra ovärdige krabaters allra bäste vän nu erbjuder dig till nyttigt arbete i vingården.»
Häll belysande är ock ett bref, som Rydberg skref till en för honom obekant man. Dennes son hade uppvaktat honom med ett omöjligt manuskript, genom hvars försäljning han hoppades få medel att komma öfver till Amerika, och hade därvid redogjort för sin belägenhet och sina strider med fadern, som ville bestämma hans framtids väg mot hans önskan.
Rydberg framhåller i brefvet alla de svårigheter, som skulle möta ynglingen i Amerika, och uppmanar fadern att låta sonen i hemtrakten få följa sin böjelse för ett praktiskt handtverk:
»Om, såsom han berättade, han känner sig oförmögen till och skadligt influerad af sysselsättningen med landt-
Källa: Project Runeberg ·