Sida 678
G2l*.
VIKTOR RYDBERG
pression skulle öfvas på Högsla domstolen att nedsätta straffet för Danielsson*. Den nye justitieministern Örbom beslaglade och åtalade Socialdemokraten, men Branting förklarade i sin tidning, att han »ännu litade på att en jury i Stockholm ändå icke blott vore ett kreatur för religionsförföljelsen».
Juryn kom alt bestå af kyrkoherden Evald Bergman, godsägaren Vilhelm Walldén och v. häradshöfdingen S. Berger (valde af åklagaren); kaptenen J. Mankell, professorn Robert Tigerstedt och juris kandidaten A. Hemming (valde af Branting); samt professorn E. V. Montan, rådmannen Benckert och Viktor Rydberg (valde af rätten).
Den 30 november föll juryns dom, som löd på skyldig, och Branting ådömdes tre månaders och femton dagars fängelsestraff.
Juryns dom framkallade en storm, särskildt mot Rydberg. Branting skref omedelbart efter domen bl. a.:
»I juryn satt — det skrifver jag här, fast det är i egen sak — åtminstone en, som svek sin plikt. Här stod i den mannens person vår fina liberalism, vetenskaplighetens frisinthet, vid skiljovägen. — — — Nu skulle det visa sig, om de också voro mäktiga det sista förräderiet mot frihetens sak, om en af dem verkligen skulle ha panna att förnedra sin oansvariga och oantastliga samvetsdomareplats till att göra drängtjänst åt den oförskämdaste, förföljande klerikalism, dömande den tankens och ordets frihet, som användts i ärlig strid, 'i krigarens ]öfliga afsikt att såra och döda'. —
* Branting lär här följt ett exempel af Buckle.
Källa: Project Runeberg ·