Sida 62
70
VIKTOR RYDBERG
mien förhölle sig neutral i religiösa och politiska stridsfrågor och hade intet ansvar i afseende å de stipendierade, helst anslaget uttryckligen gåfves för vitter verksamhet. Med Svedelius och Böttiger instämde C. V. A. Strandberg, Rydqvist och förslagets egentlige upphofsman, v. Beskow.
Den finkänslige v. Beskows förmodan, att ett understöd ur det nämnda anslaget möjligen skulle vara Rydberg mindre välkommet, visade sig emellertid grundad. Rydberg anhöll att få återlämna beloppet.
Själf berättar han härom sju år senare (27 november 1875) i bref till Borchsenius, med anledning af ett uttalande i en biografi i Norsk 111. Tidender
»Jag visste om det ifrågavarande legatet ingenting, förr än det stod omtaladt i den officiella tidningen, och skyndade då skrifva till akademien, att jag, ehuru tacksam för uppmärksamheten, hvarken behöfde eller ville vara föremål för en sådan uppmuntran. När penningarna kommo mig tillhanda, återsände jag dem. De tillbaka-skickades med den förklaring, att akademien icke ägde rättighet att förfoga för andra gången öfver dem. * Det. återstod mig då intet annat än att förpassa dem anonymt åt annat håll.»
Delvis berodde Rydbergs uppträdande härvidlag på en missuppfattning af de gällande bestämmelserna för dessa anslag, så som framgår af en polemik mellan Handelstidningen och Post- och Inrikes-Tidningar. I det förra bladet lästes näm-
* Det var ju nämligen K. M:t som utdelat dem på Akademiens förslag.
Källa: Project Runeberg ·