Sida 63
AKADEMISKA ANSLAGET ßl
ligen den 17 juni 1868 en af Hedlund författad ledande uppsats, i hvilken tidningen klandrade beloppets bortplottrande i små summor, hvarigenom anslagen mera blefvo nådegåfvor än basis för en oberoende, om ock tarflig existens.
»Så hafva de i viss mån fått karakteren af faltig-understöd, hvilket visserligen ej legat i afsikten med dessa anslags beviljande. Det finnes skriftställare, som icke kunna emottaga sådana gåfvor, äfven om de ej misskänna den välmening, som gjort dem däraf delaktige. Kan en man, som älskar att lefva ett forskningens och studiernas lif och som icke vill lämna ifrån sig annat än väl genomtänkta och med ytterlig omsorg utarbetade alster, utan skygghet emottaga ett stipendium, som innebär en lön från det allmännas sida, hvilken clet läsande publikum ej kan lämna honom, så kan han däremot icke emottaga en tillfällig allmosa. Känner han på samma gång därmed ett band lagdt på sin fria verksamhet uti den riktning, dit håg och öfvertygelse leda honom, så kan han så mycket mindre emottaga en sådan gåfva. Det ligger då intet högmod uti att afböja och undanbedja sig densamma, utan endast en själfkänsla, som är värdig hvarje man, hvilken är nog medveten af sin kraft, att han icke kan eller vill stå inför en tacksamhetsskuld af sådan art. Kongl. Svenska akademien borde, för såvidt den beslår af litteratörer, men ej blott af förnämiteter, sentera en sådan finkänsla hos sina yrkesbröder. Men om dess ledamöter ej hittills gjort detta, torde erfarenheten böra upplysa dem om deras misstag och bör denna kraftigare än de många hittills obeaktade framställningarna mana akademien att gå in på en annan väg, som ej är annat än att återgå till den väg, hvilken föreskrifves af ändamålet.»
Källa: Project Runeberg ·