Sida 731
UTKAST TILL NYA DIKTER 721
nåde löfvet. Djupare in i skogen. Ungdomens källa. I domen. Petrus gång till korset. Epikureerne och pelarhelgonet. Halfred V andradeskald. Emaus. Gossarne vid Genezaret. Klostret. Grindstolpen. * Gucls konungadöme. Domine, quo vadis? (Herre, hvart går du?) Den hemlighetsfulla tonen. Odén vid Gestilren. Jorden som kyrkogård. Det vandrande folket (utkast till en dikt om zigenarne föreligger). Isak Comenus. Månen och pessimismen. Kojornas barn. Gossarnes kvällsvandring. Ur Ahasverus' dagbok. Häxan. Se väster-hafvets vågor (omarbetning af Maria Skyttes visa i Fribytaren**). Den magnetiserade ladyn. S:t Tupidarius.
* Grindstolpen. Ensam kvar sedan huset rifvits. Allt annat försvunnet. Skratt och gråt, födelse och död, stort arbete och hvila, härdens trasor, regnets fall på rutorna, suset från träden, arbetet på åkern, tankarne vid härden, gästabuden, snart försvunnet men ej förloradt. Den stora bildersalen med fotografier i färger. Rotundan, där tiden kröker sig. De tre nornorna som mötas. Det förflutna, närvarande och tillkommande. De le åt oss, som skåda endast det närvarande.
** Omarbetningen lyder:
Se västerhafvets vågor
i purpur gunga och i gyllne lågor
och leka med hvarandra
kring ön, där våra ungdomsdrömmar vandra.
Så sväll af fröjd, du segel, och sväfva öfver oceanens spegel. De vinka oss, vi skynda dem till möte att sjunka för en stund i deras sköte.
Ilur strandens klippor blänka
i rosigt sken, och skuggorna sig sänka
att finna stilla dalar
och skrida genom palmers pelarsalar.
Se mystiskt dunkla parker slå drömmande på solbelysta marker. Hur djup är tystnaden, hur ljuf är fridén; i sällhet domnad hvilar själfva liden.
•tü. — V. Rydberg. TI.
Källa: Project Runeberg ·