Sida 732
7r,4 VIKTOR RYDBERG
Dvärgarne (kulturarbete utan fantasi). Davicl till Jona-than. »Där gä sä många vägar.» Han och hon. Egil Skallagrimsson. Utilega män. Kettil okristen. Tomtegubben. Sæmund i svarta skolan. På Blocksberg. Den ensammaßyttfågeln. Den kortaste sömnen. Tornväktaren (Rethel). Medel mot kärlekskval (drama).
Så föreligger ock ett utkast till en berättelse: Den första gotiska kyrkan.
Sannerligen! Icke tröt det Rydberg på ämnen. Men han hade icke alltid håg att gifva yttre form åt de skaldesyner, som hägrade inom hans inre värld. Själf biktar han på ett blad:
1 hjärtat har jag en fånge, som bad mig så mången gång att varda ur sitt fångsel befriad i dikt och sång, i hjärtat har jag en fånge, som bad mig så mången dag att få på gungande rytmer försvinna i böljeslag. Hur han har suckat därinne, hur han har stört min frid och fyllt min själ med länglan allt sedan min ungdomslid! Dock kunde jag ej förmå mig alt lyssna till hans bön; jag ville ej mista honom, han är ju så ljufligt underskön.
Men år 1895 — hans sista sommar — gaf han dock vingar åt några få af sina hundra diktardrömmar*.
Då tillkommo de tre skaldestyckena Himlens blå, Längtan samt Fantasos och Sulamit, de båda senare sammanförda undertiteln: Vandrings-m ä n.
Här råder en ljusare stämning, men tillika en trängtan från jordelifvet mot odödligheten.
o
* Aret förut hade han, då Singoalla skulle utgå i praktupplaga med Carl Larssons teckningar, skänkt en omarbetning åt denna sin älskade ungdomsdikt.
Källa: Project Runeberg ·