Sida 737
Personliga förhållanden,
Då Viktor Rydberg flyttade till hufvudstaden, skedde det tvifvelsutan i det hoppet att så mycket som möjligt få lefva i sin forskning och vid sitt skrifbord, att få draga gagn af Stockholms rikare bokskatter, dess vetenskapliga umgänge och för öfrigt få utarbeta de verk, som lågo honom på sinnet: mytologiska,filosofiska, kulturhistoriska, och skänka uttryck åt de syner, hvilka skymtade förbi hans skaldefantasi.
Alldeles som han tänkte sig det, gick det nu icke. Mångahanda plikter hvilade på honom — främst hans föreläsaresyssla och därmed sammanhängande bestyr. Och så kom därtill tyngden att vara en »auktoritet», att vara »Viktor Rydberg» — och de anspråk som ställdes till honom såsom den svenska vitterhetens höfvitsmän.
I Göteborg hade han fått lefva någorlunda i fred, och ej minst voro hans närmaste umgängesvänner angelägne att respektera hans arbetsro och skydda honom från onödiga bestyr. I Stockholm blef det annorlunda. Hade Viktor Rydberg kommit till hufvudstaden, skulle han ock få erfara, att stockholmarne ställde anspråk på honom, och det
Källa: Project Runeberg ·