Sida 742
7r,4
VIKTOR RYDBERG
lik och vid ett lysande godt lynne, där han satt i sin af märkvärdiga böcker och kuriositeter uppfyllda studerkammare, med manuskript till sitt nu utkommande verk framför sig. Flere gånger ville jag gå, för att icke vidare störa honom i hans verksamhet, men han höll mig kvar med intressanta samtal, bjöd mig på middag till en kommande dag och skänkte mig, när jag gick, en bok som du säkert skall tycka vara ful att se på, men som är en dyrbar raritet, en så kallad paleotvp, tryckt i boktryckeriets allra första tider.»
Med Nordenfalk knot han närmare bekantskap först efter flyttningen till Stockholm och kom i tidernas lopp att stå honom allt mera nära. De möttes i gemensamma konstintressen, ocli särskildt brukade de, efter konstakademiens sammanträden, på tu man hand tillbringa aftnarna tillsammans. Betecknande för deras förhållande är följande bref (1890) från Rydberg till hans maka:
»Du vet, att jag dagligen har stunder, då jag tänker på mina vänner. Under promenader, innan jag somnar. En rad af kära gestalter vandrar då förbi min inre syn. Att tänka på dem och lefva med dem endast då de äro kroppsligen närvarande är icke ett vänlif i ande och sanning, och man har dem då icke så innerligt hos sig som då man sammansmälter alla minnena af dem till en enda bild och ger den bilden deras drag. En af dem, en senfödd vän, som min beskyddare skänkt mig på äldre dagar, men med hvilken jag tycker mig varit bekant, ej endast från barndomen, utan långt före min födelse, är Johan Nordenfalk. Förgäfves uppmanar du mig att skrifva till honom. Jag kan det icke. Jag kan ju ej heller skrifva till dig. Ty sådana bref du får från
Källa: Project Runeberg ·