Sida 743
PERSONLIGA FÖRHÅLLANDEN 733
mig — i dem känner jag icke igen mig själf. Ju mer jag har att säga, ju mindre säger jag, och ju varmare jag känner, dess kallare varda mina ord. Men hälsa Nordenfalk hjärtligt! Drager han sig ifrån mig på grund af ett skenbart otacksamt uppförande, så har jag honom ändå kvar och behåller honom kvar intill döden och, som jag hoppas, äfven därefter.»
Andra vänner från lians Stockholmsumgänge voro Gyldén, Gustaf Retzius, Snoilsky, Oskar Montelius, Richert von Koch, Sander samt hans gamle Göteborgsvän C. J. Meijerberg. Under riksdagstiden äfven Hedlund. Efter utflyttningen till Djursholm kommo särskildt Ernst Beckman och Georg Göthe att stå honom nära.
Ofta gästade Rydberg sin gamla hemort: Göteborg och dess trakter. Somrarna bodde ban gärna någon tid å del Hasselbladska landstället Bångsbo nära Särö — nu af F. V. Hasselblads arfvingar skänkt till ett feriehem för lärarinnor — och i sin gamle svärfaders hem samt bland hans kära tillbragte ban många goda och lugna dagar.*
* Rydberg hade bedt svärfadern diktera sina ganska skiftande lefnadsöden, i tanke att möjligen kunna begagna dem för en berättelse. Han skrifver 1888 till F. Y. Hasselblad:
»Mer än en gång har jag känt mig djupt rörd af hvad du berättat. Du var en duktig liten gosse, en bra yngling; men en lycka var, att du under all den hårdhet du fick röna också träffade en och annan, såsom den gamle hederlige Andersson, som förstod ditt lynne och din karakter och bevittnade det genom det förtroende de visade dig. Också föll hvarje solstråle, som belyste din ungdomsbana, i ett tacksamt hjärta. Du har ofta talat med mig om din sträfsamma och goda moder, om Andersson, Almgren och gamle konsul Warburg. Hårdhet och orättvisa kunde icke böja dig; men fölen god handling blef ditt hjärta vekt. Gud välsigne dig! Sådan du var och sådan du är, förtjänar du den varmaste
Källa: Project Runeberg ·