Abacus (Lat.; Grek. abax). 1) Hos greker och romare: i allmänhet en fyrkantig skifva, bordsskifva; spelbräde, liknande dem vi använda vid damspel; räknetafla, (deraf Abacist, Mlat., räknemästare); äfven en tabell öfver vissa talförhållanden, t. ex. A. Pythagoricus, Pythagoras abacus, som motsvarade vår multiplikationstabell. -- 2) I byggnadsk.: den, vanligen fyrkantiga, platt som utgör den omedelbart under bjelklaget (entablementet) liggande öfre delen af en pelares kapitäl och genom sin horisontela riktning förmedlar öfvergången mellan det bärande och det burna. -- I figuren betecknar a en dorisk abacus; A är arkitraven och e echinus. Jfr Pelarordning.
Nordisk familjebok · första upplagan
Abacus
Ämne: Byggnadsdelar och arkitekturornament · Bildkonst, arkitektur och konsthantverk
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 12–13 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗