Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Abelia

Ämne: Träd och buskar, släkten · Växter och botanik

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 33–34 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Abelia R. Br., växtslägte af nat. fam. Caprifoliaceæ, Tetrandria Monogynia L., buskar med motsatta blad och sköna, hängande trattformiga blommor i bladvecken. Åtskilliga arter, härstammande från Indien, Kina, Japan eller Mejico, odlas äfven hos oss. Slägtet är uppkalladt efter Cl. Abel, som var läkare vid Lord Amhersts beskickning till Kina och dog i Kalkutta 1826.

1. Abelin, Hjalmar August, läkare, född i Linköping 1817, studerade medicin i Upsala, der han 1846 blef med. licentiat, och vid Karolinska institutet i Stockholm, der han blef kir. magister 1847. Efter att under sin studietid hafva varit förordnad till biträdande uppbördsläkare i tvänne sjöexpeditioner, af hvilka en till Goda hopps udden, 1847, blef han vid sin återkomst till Sverige antagen till amanuens vid kliniken å Allmänna barnhuset i Stockholm. A. har sedan dess hufvudsakligen egnat sig åt studiet af barnsjukdomar och barnvård och för detta ändamål företagit flere vetenskapliga resor till England, Frankrike, Tyskland och Ryssland. Han blef 1856 öfverläkare vid Allmänna barnhuset och 1858 professor i pediatrik vid Karolinska med. kir. institutet samt invaldes 1866 till ledamot af Vetenskaps-akademien. A. har i flere tidskrifter vid åtskilliga tillfällen meddelat sina iakttagelser i pediatrik och utgaf senast 1874 en förtjenstfull skrift, Om vården af barn under de första lefnadsåren. Han har derjämte genom offentliga föredrag sökt utbreda kännedom om och intresse för detta vigtiga ämne.

2. Abelin, Gustaf Rudolf, militär, statsman, den föregåendes broder, född i Linköping 1819. Sin militära bana begynte han 1837 såsom volontär vid Första lifgrenadier-regementet; undergick officersexamen 1839 och utnämndes s. å. till underlöjtnant vid Nerikes regemente, der han blef löjtnant 1846, regementsqvartermästare 1850 och kapten 1855. År 1862 befordrades han till öfverstelöjtnant och förste major vid Södra skånska infanteriregementet. Under de följande åren arbetade han som ledamot i flere komitéer, bland andra i den, som tillsattes för afgifvande af förslag till bakladdningsgevär för armén. 1867 förflyttades han till öfverste och chef för Norra skånska infanteriet, men redan samma år utnämndes han till generalmajor i armén samt kallades till statsråd och chef för landtförsvarsdepartementet. Denna förtroendepost var så mycket mera maktpåliggande, som det ålåg det nya statsrådet att utarbeta förslag till en ändamålsenlig organisation af försvarsväsendet till lands. 1867 års riksdag hade nämligen hos Kongl. Maj:t anhållit, att ett förslag i nämnda syfte måtte uppgöras på en sådan grund, "att svenska armén skulle bestå af stam, innefattande befäl och trupp, samt beväring". Redan till 1869 års riksdag var Abelin färdig med ett sådant förslag, hvilket dock ej vann riksdagens bifall. Han framlade derefter för lagtima riksdagen 1870 samt för lagoch urtima riksdagarne 1871 olika modifikationer af sitt första förslag, men ej häller något af dessa blef i sin helhet antaget af båda kamrarne. Deremot bifölls på den lagtima riksdagen 1871 det vigtigaste af hvad som det för samma riksdag framlagda förslaget innehöll rörande artilleriets och fortifikationstruppernas organisation, och genomförandet af berörda organisation har sedermera fortgått i öfverensstämmelse dermed. År 1871, efter urtima riksdagens slut, blef Abelin utnämnd till generallöjtnant och återgick till chefskapet för Norra skånska infanteri-regementet; förordnades 1872 till generalbefälhafvare i andra militärdistriktet och deltog 1874-75 i komitén för uppgörande af förslag till öfvergång från nu varande till ny härordning. Blef 1871 ledamot af riksdagens Första kammare för Östergötlands län.