Adelbert. Se Adalbert.
1. Adelcrantz, Göran Josuæ, arkitekt, f. i Stockholm 1668. Hette ursprungligen Törnqvist. Började redan som ung sina studier i byggnadskonst under ledning af Stockholms slotts berömde byggmästare, N. Tessin d. y. Blef genom ett kongl. stipendium satt i tillfälle att åren 1704--1707 ytterligare utbilda sig medelst studieresor i Tyskland, Italien och Frankrike, der han under sin vistelse vid Ludvig XIV:s hof rönte mycket erkännande. Hemkallades 1707 för att biträda Tessin vid slottsbyggnaden, utnämndes samma år till hofarkitekt, adlades 1712 och öfvertog 1715 efter Tessin slotts- och stads-arkitektsbefattningarna, från hvilka han sedan plötsligen entledigades af 1727 års riksdag, i hvars politiska stridigheter han hade tagit del. Död 1739.
Katarina kyrka i Stockholm, som hade fullkomligt afbrunnit 1723, blef i sitt nuvarande skick åter uppbyggd efter ritning af A., som jämväl, under åren 1730--37, ledde fullbordandet af Hedvig Eleonora (Ladugårdslands) kyrka efter Jean de la Vallées, af honom och Tessin förbättrade, plan. Denna kyrka fick likväl icke sin kupol förr än år 1866 (efter ritning af Scholander). -- A. visade äfven prof på poetiska anlag. I förening med några unga studenter från Upsala, der han sjelf hade fått sin bildning, upprättade han 1688 den första svenska teatern, den s. k. Lejonkulan i Stockholm, och anses hafva medarbetat vid författandet af det lustspel, som der uppfördes på Karl XI:s födelsedag 1689.
2. Adelcrantz, Karl Fredrik, arkitekt, f. i Stockholm 1716, den föregåendes son. Den otack, som Göran A. hade rönt i sin verksamhet såsom arkitekt, bestämde honom att uppfostra sin son för ämbetsmannabanan. Men knappt hade fadern dött, förrän Karl Fredrik, manad af sin inre kallelse, öfvergick till byggnadskonstens studium och för detta ändamål företog en resa (1739--44) till Frankrike och Italien. Vid sin återkomst blef han anställd som konduktör vid kongl. slottsbyggnaden, hofintendent 1750, direktör för franska spektaklet 1753, öfverintendent 1757, direktör för hofkapellet 1764, friherre 1766, preses i Målare- och bildhuggare-akad. m. m. De många utmärkelser, som tillföllo den talangfulle och fint bildade mannen, skaffade honom en mängd fiender och afundsmän. Utledsen vid de förföljelser och intriger, som ofta af de lumpnaste anledningar sattes i gång mot honom, nedlade han 1795 alla sina ämbeten. Han dog 1796 i Stockholm, der han ligger begrafven på Katarina kyrkogård.
A. utöfvade såsom öfverintendent vid slottsbyggnaden under andra hälften af 1700-talet ett mycket stort inflytande på Sveriges byggnadskonst, hvilken han ständigt sökte hålla fri från barock- och rococo-tidens smaklösheter, ehuru han icke alltid med samma lycka undgick "zopfens" inflytande. En icke mindre betydelse eger A. såsom reformator af den svenska konstakademien. Den af C. G. Tessin år 1735 inrättade Ritare-akademien, vid hvilken A. under Taravals ledning erhållit sin första undervisning, blef nämligen 1768 af A. ombildad till en verklig konstakademi, under namn af Målareoch bildhuggare-akademien.
Ytterligare tvänne gånger besökte A. Frankrike: 1750 för att införskaffa franska och italienska konstnärer till kongl. slottets inredning och dekorering samt 1753 för att utvälja modeller till möbler för slottets räkning. Denna sköna byggnad vardt af A. fullbordad efter den yngre N. Tessins, af honom delvis förändrade, ritningar. 1768--74 byggde han under ganska ogynsamma förhållanden Adolf Fredriks kyrka i Stockholm, ett af hufvudstadens stilfullaste tempel, och på uppdrag af Gustaf III verkställde han 1774--82 ombyggandet af det gamla Ekebladska huset till det n. v. kongl. operahuset. Bland andra arbeten af A. må nämnas Kina lustslott vid Drottningholm, utvidgningen af Fredrikshof för enkedrottning Lovisa Ulrikas räkning, altarverket i Klara kyrka i Stockholm samt planen till den först efter hans död fullbordade Norrbro från kongl. slottet till Gustaf Adolfs torg.