Ädelfors guldgrufvor äro belägna i Alseda och Ökna socknar af Jönköpings län. De guldförande fyndigheterna upptäcktes 1738 dels af skogvaktaren Nils Stenberg, dels af bergmästaren Anton Swab. Ett prof af den af Stenberg funna malmen befanns vara mycket rikt. Kronan skyndade då att inköpa jordegarerätten till upptäckterna, och för tillgodogörande af inmutarerätten bildades Ädelfors bolag, som bl. a. inköpte Klefva då nästan öde liggande kopparverk med privilegier m. m. Arbetet å guldförekomsterna börjades 1739 af kronan och nämnda bolag gemensamt och fortgick, med ett litet uppehåll straxt i begynnelsen, oafbrutet till år 1822, då detsamma, som aldrig gått med vinst, upphörde. Sammanlagda värdet af det guld, som under hela denna tid vunnits, var ungefär 223,000 kronor. Guldverket nedlades emellertid icke formligen förr än 1824. — År 1870 gjordes ett försök af nya intressenter att återupptaga arbetet vid Ädelfors, men detta arbete blef utan varaktighet. — År 1890 påbörjades å nyo arbete å guldförekomsterna vid Ä., hvilka då kommit i andra händer, och 1891 stadfäste K. M:t ordning för ett aktiebolag Ä., med minst 2 och högst 4 mill. kr. kapital. Detta arbete, hvarvid delvis nya metoder användas, har försöksvis fortgått i tämligen stor omfattning till och med år 1892. Derefter har arbetet bedrifvits i endast ringa omfattning. Det lär ej vara afgjordt huruvida det kommer att fortsättas eller alldeles upphöra. Om guldutbytet under 1890 saknas uppgift, men 1891 vunnos 1,2 kg. och år 1892 5,9907 kg. guld eller, rättare, en högt anrikad malm (slig) innehållande dessa guldmängder.
De guldförande fyndigheterna vid Ä. utgöras hufvudsakligen af svafvelkiser, men äfven af kopparoch magnetkis, insprängda i qvartsgångar, som förekomma i en mörk skiffrig bergart. Gångarnas mäktighet varierar från några centimeter till omkr. 1 meter; i medeltal kan den sägas vara 0,4 m. I gångarna förekomma, förutom qvarts och kis, äfven något fältspat, epidot, granat, magnetit och hornblende samt något gediget guld. Mängden guld, som oberoende af kiserna förekommer i qvartsen, utgör dock i medeltal endast 2 à 3 gram per ton qvarts; undantag derifrån gör en gång, som håller 12 gram per ton qvarts. Det mesta guldet förekommer emellertid i kisen. Svafvelkisen är dels gulhvit och finkristallinisk, dels mörkare gul och grofkristallinisk. Den förra svafvelkisen är guldrikare och håller ända till 600 gram guld per ton kis. Kopparkisens guldhalt uppgår till högst 400 gr. per ton kis och magnetkisens till 50 à 60 gr. Mängden i qvartsgångarna insprängd kis varierar betydligt. Någon lag för variationen har ej kunnat upptäckas, och fyndigheten aftager ej mot djupet. Guldet förekommer emellertid såväl i kiserna som i qvartsen, alltid såsom gediget, i form af små korn eller »taggar» eller såsom fina blad. Understundom kan det ses med blotta ögat, oftast dock endast med mikroskopets tillhjelp och efter kisens krossning och vaskning. Äfven i skiffern på sidorna om gångarna hafva enstaka guldkorn anträffats. Ett ganska stort antal skärpningar och mindre grufvor är öppnadt å de guldförande gångarna. En grufva, Adolf Fredriks grufva, har dock nedsänkts ända till 180 m. lodrätt eller 240 m. donlägigt djup. — Inom Ädelforsfältet finnes äfven jernmalm, hvilken man sökt tillgodogöra. Th. N–m.