*Adrianopel, hufvudstad i vilajetet Adrianopel (till större delen omfattande det gamla Thracien, 38,900 qvkm., omkr. 1 mill. innev.), vid Maritsa och jernvägen Wien–Konstantinopel, från hvilken vid A. utgår en linie till Dede-Agatsch vid Egeiska hafvet. Ehuru staden alltid på grund af sitt läge kommer att hafva stor kommersiel betydelse, har den dock sin glanstid bakom sig och befinner sig särskildt efter rysk-turkiska kriget 1877–78 i förfall och har endast omkr. 70,000 innev., hälften turkar, hälften bulgarer, armener och judar. Säte för en grekisk ärkebiskop, en bulgarisk och en armenisk biskop. I sistnämnda krig var det turkarnas afsigt att vid A. göra ett sista och eftertryckligt motstånd, för hvilket ändamål höjderna omkring staden befästes, men afsigten tillintetgjordes derigenom att det lyckades ryssarna efter sin öfvergång öfver Kodsja-Balkan att afskära Suleiman pasjas armé från A., som värnlöst föll i fiendens hand d. 20 Jan. 1878. Den 31 Jan. träffades der öfverenskommelse om fredspreliminärer och vilkoren för en vapenhvila.
Nordisk familjebok · första upplagan
Adrianopel
Ämne: Osmanska riket och Balkan · Antikens Grekland, Turkiet och Främre orienten
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 19 (1896), sp. 1529–1530 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗