Æschylus, Grek. Aischylos, berömd grekisk sorgespelsdiktare, f. i Eleusis i Attika 525 f. Kr. Under sitt fäderneslands frihetskamp mot perserna deltog han som krigare i de ärofulla striderna vid Marathon och Salamis. Var annars till sitt yrke kor-inöfvare (chorodidaskalos}. Uppträdde såsom dramatisk författare första gången år 500 och vann sedermera dramaturgiska pris upprepade gånger, tills han 468 besegrades af sin yngre medtäflare Sophocles. Harmsen öfver denna motgång och missnöjd med den politiska ställningen i Athen, begaf han sig på inbjudning af konung Hiero i Syrakusa till Sicilien, hvarest han äfven någon tid förut hade vistats, och afled der i Gela år 456 f. Kr., sedan han dock två år förut vid ett besök i Athen hade haft den glädjen att se sin berömda Oresti uppföras med stort bifall. -- Æschylus har med rätta blifvit kallad skaparen af det grekiska sorgespelet, hvilket sedermera genom Sophocles nådde sin högsta fulländning. Då före honom Thespis, jämte den talrika och scenen uppfyllande kören, användt blott en enda skådespelare, inskränkte Æ. körmedlemmarnes antal till högst 15 och tillade en andre skådespelare (deuteragonisten), hvarigenom han skapade en egentlig dramatisk dialog och inrymde plats åt verklig handling i dramat, hvilket förut varit mera berättande och reflekterande. Åt sina ämnen gaf Æ. en rikare och fullständigare utveckling genom att behandla dem i trenne sammanhängande stycken, s. k. trilogier, hvilka han stundom genom tillägg af ett satyrspel utvidgade till tetralogier. Äfven åt de yttre sceniska anordningarna egnade han omsorg. Han uppfann koturnen, förbättrade maskerna, gaf väckelse åt dekorationsmåleriet och införde ett teatermaskineri, som t. o. m. möjliggjorde scenförändringar (t. ex. i Eumeniderna). -- Hans språk är kraftfullt och rikt på djerfva bilder; hans hjeltar äro tecknade öfvermenskligt stora; planläggningen är likväl ytterst enkel, och hans stycken, hvilka alltid förråda en upphöjd åskådning och religiös stämning, behandla vanligen sådana ämnen, som kunde bidraga att lyfta den nyväckta helleniska nationalkänslan. -- Det ursprungliga antalet af hans verk uppgifves än till 70, än till 90, men af dessa finnas dock numera endast 7 fullständigt bibehållna, näml. 1) Perserna hvilket förhärligar grekernas seger vid Salamis och utgör mellanstycket i en trilogi, hvars förspel och efterspel gått förlorade, 2) De sju mot Thebe som utgjort slutstycket i en trilogi, och 3) De skyddsökande hvilket liksom 4) Den fjettrade Prometheus varit en trilogis mellanstycke. Hur en Æschyleisk trilogi var anordnad, känna vi emellertid af hans sista och mest fulländade verk, Orestien, tillika den enda fullständiga trilogi, som vi ega i behåll från antiken, och säkerligen en af den menskliga fantasiens mest upphöjda skapelser. Den utgöres af 5) Agamemnon, i hvilket stycke konung Agamemnon mördas af sin gemål Clytæmnestra (en qvinlig karakter, som i hela poesiens historia torde ega blott en enda motbild, näml. Lady Macbeth), 6) Grafofferbärarne (Koëforerna), der konungens död hämnas af hans son Orestes genom modermord, samt 7) Eumeniderna, der Orestcs' straff och försoning framställas. Det till Orestien hörande Satyrspelet Proteus har gått förloradt.
Alla Æschyli verk äro öfversatta på svenska af V. F. Palmblad (1841--45); "De sju mot Thebe" af A. M. Alexanderson (1868), "Den fjettrade Prometheus" af H. Solander (1875).