Affall. 1) Landtbr. Sluttning, aflopp för rinnande vatten. Se Aflopp.
2) Tekn. Afskräde, hvad som faller bort såsom obrukbart, t. ex. vid ett ämnes beredning i en fabrik o. s. v.
3) Bergsv. En malmart säges lida affall i grufvan eller gången, när han blir svagare och mindre rikhaltig.
4) Sjöv. Se Affallning 2.
5) I bildlig bemärkelse: öfvergifvande af den person eller sak, som man hållit sig till, tjenat, dyrkat, hyllat o. s. v.
Politiskt affall eger rum, då antingen en enskild eller ett helt folk lösrycker sig från sin regent, eller då någon öfvergår från det parti, det förbund, han förut tillhört, till ett annat. -- I religiös mening betecknar affall öfvergång från en trosbekännelse, en kyrka till en annan. I den första kristna kyrkan kallades detta apostasia.
Affall från den rena evangeliska läran straffades enligt l kap. 3 § Missgerningsbalken i 1734 års lag med landsförvisning och förlust af arfsrätt inom Sverige. Detta lagstadgande upphäfdes 1860, och numera är sådant affall ej belagdt med straff. Medlem af svenska kyrkan, som vill utträda ur henne, skall gifva sin afsigt till känna för kyrkoherden i den församling han tillhör samt uppgifva det trossamfund, hvartill han vill öfvergå. Derefter skall han, sedan minst två månader förflutit, personligen inställa sig hos kyrkoherden och anmäla sig till utträde ur kyrkan. På grund af anmälan, som skett, innan någon fyllt aderton år, må dock ingen anses skild från svenska kyrkan, och före nämnde ålder må ej häller någon i främmande församling upptagas. Innehar den, som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan, offentlig tjenst, medför anmälan den påföljd, att den som affallit varder från tjensten skild, der hon ej är af beskaffenhet, att han utan afseende å sin trosbekännelse kunnat till densamma nämnas, samt konungen eller den myndighet, som tjensten tillsätter, finner skäligt att honom dervid bibehålla. (Jfr K. förordningen den 31 Oktober 1873.) L. A.