Agnosticism

Agnosticism (af Grek. nekande a och gnosis, vetande, kunskap), filos., egentligen den åsigten att man på ett visst område intet kan veta (jfr Skepticism). Men vanligen fattas termen i den speciellare bemärkelsen af den åsigt, att man ingenting kan veta särskildt rörande det öfversinnliga, framförallt om det absoluta eller Gud. Agnosticismen afhåller sig sålunda både från att såsom den positivt troende antaga och från att såsom ateisten förneka en sådan verklighet, görande gällande, att vi menniskor derom platt intet kunna veta. — Man kan säga, att Kant i sin »Kritik der reinen vernunft» intog denna ståndpunkt till de religiösa frågorna, ehuru han sedan inom sin praktiska filosofi kom till en mera positiv åsigt (i läran om de praktiska postulaten). Charles Darwin betecknade sjelf sin ståndpunkt såsom agnostisk. Såsom en af de nutida ryktbaraste representanterna för agnosticism plägar man nämna Herbert Spencer: denne antager visserligen något absolut såsom det relativas yttersta grund, och påstår sålunda, att en sådan verklighet finnes; men han är agnostiker deri, att han förnekar hvarje möjlighet att veta hvad detta »ovetbara» är. I det hela är agnosticismen beslägtad med den moderna positivismen (se d. o.) och är i viss mån den teoretiska motsvarigheten till religiös indifferentism. — Agnostiker, som omfattar agnostiska åsigter. — Agnostisk, till agnosticismen hörande. S–e.