Alba longa, forntida stad i Latium. Det låg utsträckt på den smala sluttningen mellan Albanska sjön och Albanska berget (deraf namnet longa, "det långa"). Enligt sagan var Alba longa en koloni från Lavinium, hvars grundläggning tillskrefs Æneas' son Ascanius. Från Alba longa åter berättas Roms grundläggare hafva utgått. Under Tullus Hostilius skall Rom hafva besegrat sin moderstad (se Mettius Fufetius) och tvingat dess innevånare att taga sin bostad på Coeliska berget i Rom. Af detta synes framgå, att Alba longa en gång var det latinska förbundets hufvudstad och sedan i denna egenskap efterträddes af Rom. Också firades äfven efter Alba longas besegrande den latinska förbundsfesten (Feriæ latinæ) forftarande på Albanska berget. -- Senare öfversållades de sköna omgifningarna kring Alba longas ruiner med förnäma romares villor, hvaraf så småningom uppstod municipiet Albanum, det nuvarande Albano.
Nordisk familjebok · första upplagan
Alba longa
Ämne: Städer i södra Italien · Italienska och antika orter i Medelhavsområdet
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 352 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗