Albany [å'lbäni]. 1) Hufvudstad (från 1797) i staten New-York i Förenta staterna, på högra stranden af Hudson-floden. Det var ursprungligen en koloni för holländska pelsjägare, men är numera en bland Förenta staternas mest blomstrande städer, säte för guvernören och lagstiftande församlingen i staten New-York. 1790 räknade A. 3,498 innev.; 1871: 76,216. Det har en mängd storartade offentliga byggnader. Dess handel är betydlig -- en naturlig följd af dess utmärkta läge. Det står näml. medelst kanaler och jernbanor i förbindelse så väl med Oceanen som ock med de inre och vestre staterna. A. är en af verldens störste marknadsorter för korn och timmer.
2) Distrikt i östra delen af engelska Kapkolonien i södra Afrika. 95,8 qv.-mil med 16,264 innev. (1865), af hvilka de fleste äro invandrade européer, de öfrige hottentotter och kaffrer. Detta distrikt utgör för närvarande ett af Kapkoloniens bäst odlade landskap. Åkerbruk och fårskötsel äro befolkningens hufvudnäringar. Hufvudstaden inom distriktet är Grahamstown.
3) Flod i britiska Nord-Amerika, hvilken rinner upp n. om Lake Superior och faller ut vid Fort Albany i James-viken af Hudson Bay.