Alexei. 1) A. Mikailovitsch, rysk kejsare 1645--1676, den andre kejsaren af huset Romanov, son af Mikael Feodorovitsch, f. 1629. -- Genom tvänne krig mot Polen (1654--67) förvärfvade A. provinserna Smolensk, Tsjernigov och Severien samt Ukraine till Dnjepr. I kriget mot Sverige 1655--58 föllo visserligen delar af Livland och Ingermanland i ryssarnes händer, men de återlemnades till svenskarne genom freden i Kardis, 1661. I Asien utbredde Alexei sitt välde öfver Sibirien och vapentog dess östligaste delar, Daurien och Amurlandet. -- Om Alexeis verksamhet för sitt lands inre utveckling och organisation vittnar den lagbok, Uloschenie, hvilken kom till stånd under hans regering. Dessutom sökte han knyta politiska och merkantila förbindelser såväl med Kina och Persien som med europeiska stater, i synnerhet Holland. Död 1676. I tvänne äktenskap hade han sönerna Feodor och Peter (den store), af hvilka den förre blef hans närmaste efterträdare.
2) A. Petrovitsch, den föregåendes sonson, äldste sonen af Peter store och Eudoxia Lapuchin, f. 1690. Emedan han råkade under inflytande af det gammalryska partiet, som motarbetade Peters reformer, kom han i spändt förhållande till sin fader. Sannolikt gjorde äfven hans styfmoder, Katarina, sitt till att öka Peters motvilja mot sonen. Då dertill kom, att Alexeis själs- och kroppskrafter voro förslappade af utsväfningar, befallde Peter honom att antingen byta om tänkesätt eller afstå från tronföljden och ingå i kloster. A. valde det senare. Men under Peters frånvaro på sin andra resa till det vestra Europa (1717) flydde A. till Wien och derifrån till Neapel. Genom goda löften lockades han tillbaka af Peter, men då han återkom, öppnades fängelset för honom. Han uteslöts från tronföljden genom en ukas år 1718, anklagades för högförräderi och dömdes af 144 domare enhälligt till döden. A. benådades visserligen, men dog i fängelset kort derefter (1718), till följd af sinnesoro och utmattning eller, såsom äfven påstås, i hemlighet tagen af daga. Hans son Peter (II) blef kejsare år 1727.