Ambitus

Ambitus, Lat., ursprungligen detsamma som ambitio, kringgående för att värfva valmäns röster. Personer, som sökte ett högre ämbete i Rom under republikens tid, brukade nämligen, klädda i en glänsande hvit drägt (toga cándida, deraf candidati), en tid före valet gå omkring på forum och Marsfältet, hvarunder de förbindligt helsade de mötande valmännen och tryckte deras händer (prensare manus) samt anhöllo om deras röster. Denna röstvärfning urartade efter hand. och man började använda mutor för att försäkra sig om framgång vid valen. Denna olofliga röstvärfning betecknades då med ordet ambitus. Slutligen gick det så långt, att icke allenast enskilda röstvärfningsagenter uppstodo, utan äfven ordentliga associationer stiftades, hvilka åtogo sig att styra valen. Förgäfves sökte man genom allt strängare lagar stäfja detta ofog. - Under kejsartiden, då folkförsamlingens makt upphört, betecknade ambitus en dylik röstvärfning hos senatorerna och slutligen köp af ämbeten hos kejsarens gunstlingar. J. F. J.