Ambrosia

Ambrosia (af Grek. ambrósios, odödlig, gudomlig). Grek. mytol., betyder egentligen odödlighet, gudomlighet, gudomligt ämne. Enligt den vanliga föreställningen är det gudarnes föda, liksom nektar är deras dryck. Denna uppfattning tillhör dock uteslutande den yngre klassiska tiden. Enligt den äldre, ursprungligare uppfattningen är det i allmänhet ett gudomligt ämne eller medel af en ljuf doft och med kraft att rena och bevara. Det är ett skönhetsmedel, som Hera nyttjar, då hon vill behaga Zeus; ett balsameringsmedel, som af en gud eller gudinna användes till att bevara en stupad hjeltes döda kropp; ett läkemedel mot sår; blandadt med nektar ingjutes det af Athene såsom stärkande föda i Achilles' bröst; det tjenar som näring åt gudomliga hästar; slutligen är det jämte nektar gudarnes föda. Ambrosia är således ett gudarne tillhörigt ämne, som de nyttja dels för sig sjelfva, dels för dödliga menniskor. Gudarne synas dock ej behöfva det för att dermed uppehålla sin odödlighet, såsom i nordiska gudasagan Iduns äpplen voro ett nödvändigt vilkor för att bevara gudarnes ungdom, och dess njutande förlänar ej odödlighet eller gudomlighet åt en dödlig. (Man föreställde sig, att ambrosia bestod af vatten, olja och mjöl eller frukt.) V. K.