Amma, med., qvinna, som har till åliggande att gifva di åt en annans barn. En sådan persons både fysiska och moraliska egenskaper äro af stort inflytande på barnets hela utveckling. Valet är derför vigtigt. Hon måste vara fullkomligt frisk och utan något slags sjukdomsanlag; hennes bröst och bröstvårtor måste vara felfria, hennes mjölktillgång rik och ymnig. Öfriga önskvärda egenskaper äro: godt och tålmodigt lynne, ömt sinnelag, godt förstånd, redbar och pålitlig karakter samt passande ålder (20-35 år). Om hennes mjölk har samma ålder som det barn, åt hvilket hon skall gifva di, eller icke, är deremot af mindre betydenhet, ty analyser, som blifvit verkställda på qvinnomjölk under de 18 första månaderna efter förlossningen, visa, att mjölkens sammansättning under denna tid, med undantag af tiden närmast efter förlossningen, varierar ganska ringa. Hälst undviker man att antaga en amma, förrän hennes mjölk är 5-6 veckor gammal, emedan först efter denna tid mjölkens tillräcklighet kan med någorlunda säkerhet bestämmas. Omföderskor, som förut med framgång gifvit di, äro så till vida bättre än förstföderskor, att de, utom det att de ega vana vid skötseln af barn, kunna med större säkerhet antagas få fullt tillräcklig mjölktillgång. Om ammans regler inställa sig under digifningen, så är detta icke, såsom mången tror, något hinder för fortsatt digifning. Mjölkafsöndringen kan visserligen derunder minskas, och mjölken är då något mindre vattenhaltig än eljest; i sådant fall bör amman ej tillåtas att under denna tid lägga barnet till bröstet så ofta som förut, utan man bör hällre ibland gifva det litet antingen rent eller svagt sockerhaltigt vatten. En tillfälligt påkommen sjukdom, som ej är smittosam, utgör icke häller något hinder för fortsatt digifning, blott nyssnämnde regel äfven då iakttages. Dagligt tillfälle för amman till rörelse i fria luften, lämplig sysselsättning, då hon ej är upptagen af omsorgen för barnet, samt tillräcklig och god, men på samma gång enkel föda äro för öfrigt väsentliga vilkor för hennes och derigenom också för barnets välbefinnande. I Stockholm får ingen "låta sig i ammetjenst antaga", med mindre hon företer intyg från amme-kontoret om sitt helsotillstånd och sin duglighet såsom amma (Kongl. Sundh.-kolleg. kung. d. 17 Juni 1852). I öfrige städer, såväl som å landet, der läkare finnes att tillgå, "må barnmorska icke befordra någon till amma, förrän denna af läkare undfått vederbörligt sundhetsbetyg" (Kongl. Maj:ts reglem. för barnmorskor d. 28 Nov. 1856), A. K.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.