Andersson, Johan, skolman, prest, skriftställare, broder till Anders Anderson, föddes i Ödestugu socken af Jönköpings län d. 29 Sept. 1820. Han blef student i Lund 1838, filos. doktor 1844 och studerade vid Berlins universitet 1845-46. Han utnämndes 1846 till lärare i lefvande språk vid Vexiö gymnasium, 1849 till lektor i filosofi och 1853 till rektor derstädes. A. studerade 1861, på statens uppdrag, undervisningsväsendet i Danmark och Tyskland. 1862 blef han kyrkoherde i Grenna. Allt ifrån 1865 har han varit censor vid mogenhetspröfningarna. Vid kyrkomötena 1868 och 1873 var han presterligt ombud för sitt stift. Han blef kontraktsprost 1873 och presiderade vid prestmötet i Vexiö 1874. - A. gjorde sig tidigt känd som tillfällighetsdiktare och har sedan författat flere broschyrer och smärre uppsatser. 1853 framträdde han med en öfversättning af Goethes "Faust", som, den första i sitt slag på svenska och förrådande en mer än vanlig talang, väckte stort uppseende och mottogs med högljudt bifall. "En novus homo, hvars lärospån är ett mästerstycke", yttrade Atterbom. Öfversättningen utgafs å nyo 1854, då i en illustrerad praktupplaga. "Faust" följdes 1854 af "Götz von Berlichingen" och "Stella", 1855 af "Egmont" och "Clavigo".
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.