Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Andersson

Ämne: Svenska riksdagsmän, biografier · Svenska riksdagsmän, publicister och författare

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 713–714 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Andersson, Skinnar Per, från Sollerö (Mora socken, Dalarne), en af ledarna för Dalupproret 1743. Det planlöst och nesligt förda kriget mot Ryssland hade mångenstädes i landet väckt förbittring, och särskildt var detta i hög grad fallet i Dalarna, der man ej ville släppa ut sina rekryter, innan krigets upphofsmän blifvit straffade. Vid ett landsting i Falun d. 23 Juli 1743 utmärkte sig i synnerhet en bonde från Mora, Per Andersson, såsom en af de storordigaste och hätskaste talarna. Han blef äfven vald till ombud vid riksdagen, der han insattes i sekreta utskottet, som nu emot vanligheten var förstärkt med 25 bönder. I tronföljdsfrågan slöt sig A. med ifver till det parti, som yrkade på danske kronprinsen Fredriks val till svensk tronföljare. I början af 1743 infunno sig i Stockholm två deputationer från Dalarna, hvilka fordrade de försumlige generalernas bestraffande och danske kronprinsens val. Då dessa återvände, följde A. med dem hem och tvang landshöfdingen att utlysa ett nytt landsting. Detta hölls i Leksand den 12 April och var ytterst stormigt. A., som varit ett slags ledare för detsamma, återvände derefter till riksdagen, sedan han uppmanat dalkarlarna att ej låta sina soldater aftåga till kriget, förrän han sändt dem bud. Danske ministern, Grüner, rådde emellertid A. till försigtighet, och denne återreste derför till Dalarna för att söka lugna stormen. Men denna hade nu blifvit honom öfvermäktig. Vid ett möte i Litsla by blef han till och med misshandlad af bönderna, då han rådde dem att vara stilla. Man beslöt att tåga till Stockholm. Då gjorde A. åter gemensam sak med upprorsmännen, och jämte bokhållaren Schedin blef han anförare för tåget. Den 20 Juni inryckte dalkarlarna i Stockholm, der deras framfart hejdades och upproret qvästes med vapenmakt d. 22 Juni. Efter slutlig ransakning inför Svea hofrätt dömdes A. jämte Schedin och fyra andra bönder att mista lifvet genom halshuggning, och domen gick i verkställighet d 30 Januari 1744. R. T.

Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.