Danielson

Danielson, Anders Peter, riksdagsman, född d. 1 Dec. 1839 på hemmanet Dyestad, Runstens socken, Öland, var under sina unga år föräldrarna behjelplig vid jordbruket, fick en knapphändig undervisning i folkoch »skrift»-skolan, men egnade lediga stunder åt läsning af i synnerhet historiska skrifter. 1861 öfvertog han hemmanet, som han sedermera utvidgade genom köp och förbättrade genom odling, och intog snart en aktad plats inom det kommunala lifvet. Sedan, 1863 har han varit ordförande i Runstens sockens kommunalstämma och sedan 1865 ledamot af Södra Kalmar läns landsting, hvars ordförande han varit sedan 1892, men från hvars område han sträfvat att afsöndra Öland till ett eget landstingsområde, »emedan Öland spelar en underordnad rol i Södra Kalmar läns landsting». 1872 valdes han till ledamot af Andra kammaren för Ölands domsaga., och har sedan dess tillhört nämnda kammare. Vid riksdagen, der han slöt sig till Landtmannapartiet, ådrog han sig genast uppmärksamhet genom sin skarpa tunga, sin tvärsäkerhet, sina bittra utfall emot »herrarna» och sitt försök (1873) att få anslaget till Första hufvudtiteln minskadt. Redan vid sin första riksdag (1873) blef han suppleant i bevillningsutskottet, hvilket uppdrag förnyades den följande, hvarefter han 1875 i samma egenskap förflyttades till konstitutionsutskottet. Han har sedermera varit ledamot af bankoutskottet (1876–78), konstitutionsutskottet (1879–83) och statsutskottet (alltsedan 1884). Derjämte har han suttit i 1877 års särskilda utskott ang. allmänna värnpligten, 1892 års urtima riksdags särskilda och 1895 års hemliga utskott. 1874–75 och 1886–87 hedrades han med statsrevisorsskap, och 1887 insattes han som ledamot i styrelsen för Riksbankens afdelningskontor i Kalmar, men skildes från denna befattning med 1889 års utgång af orsaker, som på sin tid väckte mycken uppmärksamhet. Vid 1891–94 års riksdagar utnämndes han af K. M:t till vice talman i Andra kammaren. D. har ock haft plats i flere kungliga komitéer: sjöförsvarskomitén (1880–82), arbetareförsäkringskomitén (1884-89), förstärkta lagberedningen (1886–87), den s. k. ekonomiska komitén (1886–87), tullkomitén (1888–91) och nya arbetareförsäkringskomitén (1891–93). D. är en ifrig vän af tullar till jordbrukets skydd. Då vid 1887 års riksdag Landtmannapartiet till följd af olika åsigter i tullfrågan sprängdes i två hälfter, skyndade D. att taga ledningen inom den tullskyddsvänliga delen, det s. k. Nya landtmannapartiet, hvilket snart blef ett regeringsparti och lemnade sin hjelp till försvarsfrågans lösning vid 1892 års riksdag och till stora anslags beviljande åt sjöförsvaret under 1890-talets förra del. Efter de båda landtmannapartiernas återförening 1895, hvilken försiggick under D:s frånvaro till följd af sjukdom, och sedan D. af samma orsak upphört att vara vice talman, tyckes han vara på väg att återgå till sina första riksdagars oppositionella hållning. J. J.