Casparsson, Karl Edvard, riksdagsman, född i Stockholm d. 21 Juli 1827, genomgick Hillska skolan å Barnängen och blef student i Upsala 1845 samt aflade officersexamen 1846. Underlöjtnant vid Nerikes regemente 1848, erhöll han s. å. transport till Lifregementets grenadierkår, vistades 1849–51 såsom extra elev vid Ultuna landtbruksinstitut och tillbragte derefter halftannat år på utrikes resor, bl. a. uti Italien och Skotland. 1853 inköpte och tillträdde han Brunna egendom i Vänge socken, Upsala län, hvilken han ännu innehar. Han har i sin hemort beklädts med åtskilliga kommunala och allmänna förtroendeuppdrag; bl. a. har han varit ordförande i socknens kommunalstämma under 29 år, ledamot af Upsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott i 40 år, ordförande i hushållningsnämnden i 26 år, vice ordförande i hushållningssällskapet i 15 år och derefter (1896) detsammas ordförande, ledamot af länets landsting i 31 år (derunder såsom ordförande i 12 år) och ledamot af styrelsen för Ultuna landtbruksinstitut i 13 år. — C. erhöll afsked från sin anställning vid grenadierkåren 1854, men qvarstod till 1877 i armén, der han 1873 befordrats till kapten.
1866 valdes C. af Upsala läns landsting till ledamot af riksdagens Första kammare, i hvilken egenskap han bevistade riksdagarna 1867–72 och var ledamot af statsutskottet 1870–72. Han utsågs af Upsala läns mellersta domsaga 1872 till ledamot af riksdagens Andra kammare, hvilket uppdrag förnyades 1875 och 1878. Såsom icke tillhörande det inom kammaren rådande Landtmannapartiet användes han under denna tid icke i något af de ständiga utskotten, men insattes vid 1874 års riksdag i det särskilda utskottet för skogshushållningens ordnande och vid 1877 års riksdag i det särskilda utskottet för landtförsvarets ordnande. C. valdes på nytt 1881 af Upsala läns landsting till ledamot af riksdagens Första kammare, hvilket mandat 1890 förnyades för då instundande nioårsperiod. Han har under denna tid varit ledamot af det vid 1882 års riksdag tillsatta särskilda utskottet för behandling af den internationella lapplagen, ledamot af statsutskottet vid riksdagarna 1884—87 och 1889—94, af konstitutionsutskottet 1888, af särskilda utskottet för försvarsfrågans behandling vid urtima riksdagen 1892 samt af talmanskonferensen 1894 och 1895. Vid 1896 års riksdag utnämndes han till vice talman i Första kammaren.
Bland de af C. väckta motioner, hvilka föranledt till åtgärders vidtagande från statsmakternas sida, må nämnas de om anslag till vattensjuka markers torrläggning samt den odlade jordens fullständiga afdikning (1868 och 1871) samt de om inskränkning i edgångars användning jämte ändring af edsformuläret (1871, 1876 och 1883). Vid 1874 års riksdag väckte han motion om vidtagande af åtgärder för utgifvande af en vetenskaplig ordbok öfver svenska språket, hvilket förslag godkändes af Andra kammaren, men afslogs af Första. — Bland de många frågor, i hvilkas debatterande han inom riksförsamlingen deltagit med särskildt intresse, må framhållas edsfrågan, hvilken han under det nya representationsskicket var den förste att bringa under diskussion (1869 o. följ.); försvarsfrågan, såsom hvars enda möjliga lösning han med orubblig konseqvens vidhållit utveckling på vår bestående krigsförfattnings grund; grundskattefrågan, hvars skiljande från försvarsfrågan han i det längsta förfäktat, och för hvars lösning han (i motion 1885) förordat en reglering medelst afskrifning af de mest tryckande skattebeloppen samt de öfrigas utjämning på all jord mot skälig ersättning till den skattefria jordens nuvarande innehafvare, samt tullfrågan, i hvilken han redan vid sitt första inträde i riksdagen afgjordt slöt sig till det då af ett tjugutal ledamöter i Första kammaren bestående protektionistiska partiet, och hvilken frågas snara trädande i förgrunden han redan vid 1880 års riksdag förutsade. Anslag till ideella kulturändamål har han merendels med värme förordat. — C. är en af Första kammarens vältalare. Hans anföranden utmärkas af en viss literär förfining, äro vanligen stödda på klart genomtänkt bevismaterial och vinna kammarens öra ömsom genom patriotisk lyftning, ömsom genom en spelande qvickhet, som vid behof kan blifva sarkastisk och gör honom stark i repliken; intrycket snarare kryddas än försvagas af en lindrig stamning.
Bland C:s öfriga offentliga uppdrag må antecknas hans ledamotskap i de 1886 tillsatta komitéerna för afgifvande af förslag till provinsialläkareinstitutionens ordnande och utveckling samt till jordbrukskreditens ordnande. Han var vice ordförande i bestyrelsen för det 16:de allmänna svenska landtbruksmötet i Stockholm 1886.