Andreas Andreasson And, domprost i Upsala 1278-1317, tillhörde en rik och förnäm upländsk slägt. I sin ungdom studerade han i utlandet och förvärfvade sig jämväl magistergrad. Efter sin hemkomst blef magister Andreas kanik i Upsala vid ett kanonikat, som Magnus Ladulås stiftade vid sitt val till konung, 1275. Några år senare utbytte Andreas detta kanonikat mot ett annat. Då den gamle domprosten Björn 1278 afled, kallades A. att efterträda honom. 1299 lemnade han detta ämbete åt sin frände Israel Petersson och intog dennes plats såsom förste kanik; men då Israel snart afled, återtog han, 1302, domprostämbetet och bibehöll det till sin död, som inträffade i början af år 1317. Magister Andreas var en af de lärdaste svenskar, som funnos på den tiden. Derjämte var han en ifrig och frikostig befordrare af lärdom och vetenskap. Sannolikt hade han studerat vid det berömda universitetet i Paris och der vunnit sin magistergrad. För att understödja studerande svenskar inköpte han der 1285 ett hus med tomt (det sedan s. k. domus scholarium de Suecia), som han skänkte till ett kommunitet, för hvilket 1291 utfärdades omständliga och stränga stadgar. Andreas innehade sjelf högsta ledningen af denna inrättning ända till 1313, då han öfverlemnade henne i Upsala domkapitels vård. Huset såldes på 1350-talet. Till de vid Upsala domkyrka tjenstgörande korgossarna skänkte han en holme i Fyrisån (den nuvarande Qvarnholmen, som då likväl var betydligt större), med derå befintliga hus, och bildade för dem äfven ett kommunitet (communitas choralium) med undervisning. Ur denna skola uppväxte sedermera Upsalas katedralskola och på visst sätt äfven dess universitet, hvilka inrättningar ända till på 1500-talet hade sina byggnader på den af A. skänkta platsen. 1302 lät A. bygga ett stort stenhus i Upsala åt ett helgeandshus (domus dei, en anstalt för sjuka och fattiga). Denna anstalt var redan förut inrättad, men A. understödde henne med frikostiga donationer och uppsatte derjämte ytterst noggranna stadgar rörande densamma. Andreas stora lärdom och duglighet togs ofta i anspråk för statssaker. Han nämnes såsom närvarande vid Alsnöstadgans utfärdande (omkr. 1279) och omtalas 1288 såsom riksråd. Dessutom var han ofta medlem af vigtiga komitéer m. m. Då fråga uppstod om sammanarbetning af de upländska rättssedvänjorna till en enda lag, kallades magister Andreas till medlem af den nämnd, som tillsattes för att verkställa detta arbete. I denna komité var han den ende boklärde mannen, och det ypperliga språk, som utmärker den 1296 stadfästa Uplandslagen, får sannolikt tillskrifvas den snillrike domprosten. Andreas A. tillhörde en frälseslägt och förde i vapnet en simmande and. Hans bror, Israel Andreasson And, riddare och lagman i Tiundaland, förde i vapnet tre gående änder på en snedbjelke. Detta vapen synes ännu på Israels dotters grafvård, den märkliga "fru Ramborgs häll" i Vester-Åkers kyrka. Ätten utdog på manssidan med Israel Ands söner. R. T.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.