Andrieux

Andrieux [angdriö], Louis, fransk politiker, f. 1840 i Trévoux (depart. Ain), slog sig ned i Lyon såsom advokat och skötte der flere politiska processer, stiftade (jämte andra) en fri juridisk fakultet och bekämpade kejsaredömet. I Juni 1870 dömdes A. för smädelse mot Napoleon III till tre månaders fängelse. Vid statshvälfningen d. 4 Sept. 1870 utnämnd till republikens prokurator i det oroliga Lyon, upprätthöll han der med fast hand ordningen, men afgick före Thiers' störtande i Maj 1873. Vald till ombud för Lyon i deputeradekammaren 1876, slöt han sig der till den republikanska unionen. 1879 utsågs han att frambära lagförslaget om partiel amnesti (gent emot den allmänna amnestiens förespråkare) och var 1879–81 polisprefekt i Paris, hvarunder han bittert angreps af det radikala municipalrådet. I Jan. 1882 genomdref han förkastandet af Gambettas lagförslag om listval, till följd hvaraf Gambettas ministèr måste afgå. Efterträdaren, Freycinet, gaf åt A. ambassadörsposten i Madrid, men denne återkom snart (1882), uppträdde oförsonligt mot opportunisterna och Ferrys kolonialpolitik samt skref det af indiskretioner vimlande arbetet Souvenirs d'un ancien préfet de police (många uppl.; »En polisprefekts memoarer», 1889). Hans åsigter om nödvändigheten af att grundlagarna reviderades närmade honom 1888 till boulangisterna, hvilkas slagord var »revision». 1889 vardt han ej omvald till deputerad. I Panamaskandalen 1892–93 spelade den förslagne A. en hufvudrol, i det han föregaf sig hafva reda på de hemliga trådarna och uppträdde som de mutade politikernas anklagare. Som parlamentstalare har utmärkt sig för qvickhet och verv.