Ankarcrona, Teodor, förut Christophers, krigare, amiral, f. 1687 i Karlskrona. Han uppfostrades hos en farbror i Amsterdam och började sedan sin bana på sjön som superkarg i holländsk-ostindiska kompaniets tjenst, men valde redan tidigt krigaryrket. Efter att först hafva utmärkt sig i fransk sjökrigstjenst, gick A. i engelsk tjenst, deltog i flere sjöträffningar och utnämndes till löjtnant samt fick befäl på "Lusitania Galley" (med 24 kanoner). Sedan han 1711 ingått vid svenska amiralitetet, deltog han i samma års tyska sjötåg som chef å 20-kanonsfregatten Postiljonen. 1715 fick han befälet öfver pommerska eskadern och utförde med en underlägsen styrka försvaret i Rudö sund mot den danske amiralen Sehested. I sjöslaget den 28 juli rodde A. Karl XII i en slup mellan Rügen och Rudö skans. Då Karl XII lemnade Stralsund, var det A. som ledde färden och i egen person deltog i issågningen ut till den 3 mil från staden liggande gamla gallioten Hvalfisken, på hvilken konungen först gick ombord, innan han upptogs af brigantinen Snappopp. För sina tjenster blef A. 1717 adlad och utnämndes 1742 till amiral och amiralitetsråd samt året derpå till landshöfding i Stockholms län. A. tillhörde mösspartiet. Han blef ledamot af Vetenskapsakademien 1740. Det tal «Om förbindelsen mellan landtbruk, manufakturer, handel och sjöfart», som han höll vid nedläggandet af presidiet i denna akademi, 1744, var af politisk natur och gaf anledning till en skriftlig polemik med motpartiet, hvilken väckte ett mycket stort uppseende. Död i Stockholm 1750. R. P. Ankarcrona, Edvard Alexander (Alexis), landskapsmålare, f. 1825, f. d. underlöjtnant vid Uplands regemente, lärjunge af T. D. Holm, har företrädesvis skildrat mellersta Sveriges barroch björkskogsnatur. Upk.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.