Anker, en ansedd norsk slägt, som i midten af 1600-talet invandrade från Sverige. Enligt en obevisad tradition skall hon vara en gren af den gamla Bothvida-slägten i Värmland. Med anledning af denna sägen blefvo emellertid 1778 ett par af familjens grenar naturaliserade som dansk-norsk adel. 1) Bernt A., f. i Kristiania 1746. Han var ursprungligen bestämd för den diplomatiska banan, men lemnade denna för att öfvertaga faderns stora handelshus, som han förestod till 1783, då han efter skifte med sina tre bröder öfvertog det för egen räkning. Inom kort tid bragte han sig upp till Norges främste affärsman och samlade genom lyckliga affärer en ofantlig förmögenhet. Såsom varm fosterlandsvän sökte han på allt sätt främja Norges väl och ville icke ens lemna Norge för att mottaga en honom, 1804, erbjuden plats som dansk finansminister (efter grefve Schimmelmann). - Bernt A. var en frikostig gynnare af vetenskap, vitterhet och skön konst och uppträdde sjelf som författare, ehuru med mindre framgång. Vidare sträfvade han med ifver för upprättande af ett norskt universitet och erbjöd som gåfva åt detsamma, om det komme till stånd, ett bibliotek af omkr. 100,000 band (universitetet upprättades först 6 år efter hans död). Han dog barnlös 1805. Enligt hans testamente skulle den stora förmögenheten (omkr. 3 millioner kr.) förvaltas som fideikommiss och afkastningen användas hufvudsakligen till fosterländska och vetenskapliga ändamål. Men de dåliga tiderna under krigsåren och de allt för stora utgifter, som förorsakades af några mindre väl beräknade bestämmelser i testamentet, hade till följd, att den storartade stiftelsen redan 1819 måste upphöra med sin verksamhet. Återstoden af förmögenheten (omkr. 1 million kr.) förvaltas nu, under namn af "De Ankerske broderbörns midler", såsom en fond, hvars räntor årligen fördelas mellan alla afkomlingarna af Bernt Ankers bröder. 2) Peder A., den föregåendes broder, f. i Kristiania 1749. Från 1772 vistades han på gården Bogstad (i Aker nära Kristiania), hvilken han utvidgade till ett storartadt herresäte och hvarest ännu finnes en af honom grundlagd betydlig samling af gamla taflor. Under åren 1789-1800 ledde han såsom general-vägintendent (utan lön) anläggningen af nya vägar i Akershus stift. Jämte G. A. Krohg kan han anses såsom skapare af de norska väganläggningarna. Bland Peder Ankers vägar, hvilka till en stor del byggdes af soldater, må nämnas den bergenska hufvudvägen öfver Filefjeld (der förut endast fans en ridväg), den trondhjemska hufvudvägen och vägen från Kristiania söderut längs kusten. 1814 var A. medlem af riksförsamlingen på Eidsvold, der han slöt sig till det unionella partiet, hvars ledare var grefve Herman Wedel-Jarlsberg, som var gift med P. Ankers enda dotter och blef hans arftagare. Hösten s. å. blef A. utnämnd till norsk statsminister i Stockholm. Detta ämbete innehade han till 1822, då han drog sig tillbaka till Bogstad, hvarest han afled 1824. Såsom statsman var han mindre betydande; han kan närmast betraktas som grefve Wedels organ hos Karl Johan. Personligen var han i Stockholm mycket omtyckt. 3) Peter A., de föregåendes kusin, f. i Fredrikshald 1744. Han blef 1773 dansk-norsk konsul i Hull och 1777 generalkonsul i London, i hvilken egenskap han var mycket verksam. Genom honom blefvo ångmaskiner första gången kända i Danmark och Norge. 1787 afgick han som guvernör till Trankebar i Ostindien. Med okuflig energi arbetade han på utvecklingen af denna koloni och förvärfvade sig derunder i hög grad de inföddes tillgifvenhet, under det att han hade många svårigheter och bekymmer att utstå, till följd dels af chikaner från de honom underordnade ämbetsmännens sida, dels af de då pågående krigen i Ostindien. 1806 lemnade han kolonien, kom 1808 hem till Norge och vistades sedan till sin död, 1832, på gården Öraker vid Kristiania. 4) Karsten A., den föregåendes broder, f. i Fredrikshald 1747. Han uppehöll sig 1771-72 i Stockholm för att underhandla om flottningsfrihet för norskt timmer på Klarelfven, var 1781-91 medlem af bergverksdirektoriet - ett kollegium som upphäfdes sistnämnda år - och 1792-1811 förste direktör i det dansk-asiatiska kompaniet. Från 1794 egde han Eidsvolds jernverk, der han 1811 bosatte sig och der han 1813 emottog prins Kristian Fredrik, till hvilken han redan förut stått i mycket intimt förhållande. Hos honom hölls i Febr. 1814 det bekanta notabelmöte, efter hvilket Kristian Fredrik proklamerade Norges oberoende, och likaledes den stora riksförsamlingen 10 April - 19 Maj 1814. Vid det nya statsskickets organisation, i Mars 1814, blef A. medlem af regeringen, men öfvertog icke sitt ämbete, utan afreste till England i en diplomatisk beskickning. 1815 fick han afsked som statsråd och deltog ej sedermera i det politiska lifvet. Död 1824. Karsten Anker var en i ovanlig grad begåfvad man, hvilken äfven förstod att göra sin personlighet gällande på de olika platser, som han beklädde. Hans utprägladt absolutistiska tänkesätt gjorde emellertid, att han aldrig blef populär i sitt fädernesland och häller aldrig kunde försona sig med dettas fria statsförfattning. Y. N.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.