Ankel (Fornsv. ankul) l. fotknöl, anat., kallas den nedre, uppsvällda delen af underbenets båda knotor, just vid öfvergången mellan underben och fot (vrist). Den inre ankeln bildas af skenbenets, den yttre af vadbenets nedre uppsvällda ände. Mellan sig innesluta dessa benknölar det mot dem och i en urhålkning af skenbenet ledande språngbenet, vid hvilket sedan i sin ordning foten ledar. G. v. D.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.