Bindväf

Bindväf, anat., kallas en stor och vigtig grupp af bindesubstanser, hvilken i betydlig grad ingår i den normala djur- och menniskokroppens sammansättning äfvensom i många sjukliga nybildningar. Den består alltid af celler i olika former samt af en i större eller mindre mängd förekommande, limgifvande mellansubstans (intercellular-substans). Såväl genom cellernas som i synnerhet genom mellansubstansens olika beskaffenhet antager bindväfven olika utseende och karakter. Då mellansubstansen är homogen och gelatinös, såsom hos lägre djur och i vissa delar af de högre, synnerligen i outveckladt tillstånd, är bindväfven vanligen lös och sliddrig; då åter mellansubstansen, såsom mest är fallet i det fullvuxna tillståndet hos menniskan och de högre djuren, antagit en fintrådig beskaffenhet, blifvit "fibrillär", är bindväfven mer eller mindre fast, såsom i senor, band, fascier, benhinnor, underhudväfnåd, blodkärlens väggar m. m. De oräkneliga, ytterst fina och långa trådar, af hvilka en sådan fibrillär mellansubstans består, löpa än parallelt med hvarandra (såsom i senorna), än i olika, korsande riktningar (underhudväfnaden m. m.). De kunna vara anordnade på mångahanda sätt, än bildande större eller mindre buntar, som ofta nätformigt förbinda sig med hvarandra till greniga balkverk, än utbredande sig till platta hinnor, lameller o. s. v. Cellerna, "bindväfscellerna" eller "bindväfskropparna", hvilka bestå af en kärna, omgifven af större eller mindre mängd af en vanligen tillplattad, oftast grenig kornmassa, protoplasma, och dessutom ofta af en tunn genomskinlig fastare hinn-utbredning, ligga i vexlande anordning mellan och kring fibrillbuntarna och lamellerna, ofta beklädande dem med fullständiga skidor. Mellan buntarna finnes derjämte ofta en annan bindesubstans, den "elastiska" väfnaden under form af trådar, nät och lameller; vidare inlagra sig i vissa slag af bindväf (t. ex. i underhudens) grupper af fettkulor. I bindväfven finnas vanligen jämförelsevis ej talrika blodkärl, men ofta riklig väfnadssaft i saftbanor af vexlande anordning. Bindväfven bildar i sina skilda former, utom de redan nämnde väfnadsdelarna (senor m. m.), äfven en skid- och stödjeväfnad kring och uti nästan alla organdelar, såsom i muskler, nerver, hjerna, ryggmärg, körtlar (t. ex. mjelte, lymfkörtlar, njurar o. s. v.). G. R.