*Antiflogistiska medel i forna tiders mening användas numera föga, och äfven namnen »antiflogistiska medel» och antiflogos (antiflogistisk behandling) hafva alltmera kommit ur bruk. Många förr antiflogistiskt behandlade inflammatoriska lidanden hafva nu blifvit tillgängliga för kirurgiska ingrepp och i samband dermed för inverkan af antiseptiska medel (se d. o. Suppl.). Vid inflammationer i inre, för kirurgisk behandling ej tillgängliga organ afstår man i allmänhet från att eftcersträfva en direkt inverkan på sjelfva det invärtes lidandet (d. v. s. från den egentliga antiflogosen) och inskränker sig till att söka hålla krafterna uppe samt att motverka vissa plågsamma eller farliga symtom, bl. a. en alltför hög eller långvarig feber. Äfven de medel, med hvilka man nedsatt den abnormt höga temperaturen vid feber, hafva förr kallats antiflogistiska, men benämnas ej numera så, emedan man anser, att dessa medel i allmänhet icke utöfva detta inflytande genom en direkt inverkan på inflammationen, utan på annat sätt (jfr Febermedel). C. G. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Antiflogistiska medel
Ämne: Äldre bruk och läkemedel · Bruk, industri, arbetsliv och städer
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 19 (1896), sp. 1761 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗