Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Apollinaris

Ämne: Källor och brunnsorter · Badorter och brunnsorter

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 19 (1896), sp. 1782 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Apollinaris, en i den på alkalisk-saliniska källor rika Ahr-dalen, på flodens venstra sida, några km. från Rhen i kommunen Heppingen, Rhenprovinsen, belägen, 1853 upptäckt källa, hvars vatten till sin sammansättning föga skiljer sig från det i den närbelägna bekanta brunns- och badorten Neuenahr. Apollinarisvattnet, som väl fått sitt namn från det i närheten, invid staden Remagen vid Rhen, belägna Apollinaris-berget, är emellertid ej varmt såsom vattnet i Neuenahr, utan håller vid pass 21° och har ej häller fått användning som helsovatten, utan hufvudsakligen såsom läskedryck (»bordsvatten»), hvartill det genom sin behagliga smak och lagom starka kolsyrehalt väl lämpar sig. Sedan 1878 tillhör rätten att försända vattnet ett engelskt bolag (Apollinaris Company limited) i London med filial i Remagen; omkr. 10 mill. flaskor och krus lära årligen expedieras. Vattnet, hvars beståndsdelar synas vexla något med hänsyn till sin mängd, innehåller ungefår 0,36 proc. fasta ämnen; på hvarje liter finnes vidpass 1,2 gr. natrium-, 0,5 gr. magnesiumoch 0,2 gr. kalcium-karbonat, 1,3 gr. klornatrium och 0,2 gr. natriumsulfat. Äldre analyser angifva lägre salthalt (endast 0,22 proc.). — Konstgjordt Apollinarisvatten har sedan början af 1890-talet blifvit ett mycket omtyckt läskevatten i Sverige. S. J–n.