Appellanter (jfr Appell) kallades inom den franska kyrkan motståndarna till den ryktbara bullan Unigenitus, hvilken 1713 utfärdades af påfven Clemens XI mot den upplaga af Nya Testamentet, som, försedd med förklaringar i augustinsk-evangelisk anda, hade blifvit utgifven af jansenisten Paschasius Quesnel. Appellanterna - så kallade derför att de, då påfven hotade dem med exkommunikation, appellerade till en allmän kyrkoförsamling - räknade som den förnämste bland sig ärkebiskopen i Paris kardinal de Noailles, hvilken likväl, när förföljelserna blefvo svårare, underkastade sig bullan. De fleste appellanterna nödgades fly till Nederländerna. Bland de i Paris qvarblifvande namnes särskildt Frans af Paris, hvilken efter sin död dyrkades som helgon. Jfr Acceptanter och Jansenister.