Appiani, Andrea, "Gracernas målare", en af Italiens anseddaste konstnärer i nyare tid, f. i Milano 1754, d. derstädes 1817. Han var en af de unge konstnärer, som sträfvade att lösgöra det italienska måleriet från den manierism, i hvilken det låg bundet under 1700-talet. För detta ändamål sökte han utbilda sig efter de store mästarna (särskildt Correggio och Rafael) och lyckades på det sättet blifva sin tids förnämste freskomålare. Af Napoleon I utnämndes han till hofmålare med ett betydande årligt underhåll, hvilket han dock förlorade vid kejsarens fall. Han hade året förut träffats af ett förlamande slaganfall, och den nyss så frejdade mästaren måste nu sluta sina dagar i armod. - Hans verk utmärka sig för renhet i teckningen, harmoni i färgen samt frihet från den då herskande antikhärmningen och den Davidska skolans teatraliska väsende. Bland de förnämsta må nämnas hans fresker i den kongl. villan i Monza (Myten om Amor och Psyche), i S. Maria di S. Celso (Evangelisterna och kyrkofäderna) samt i det kongl. palatset i Milano (Skildringar ur Napoleons historia). Mindre betydande äro hans oljemålningar.
Äfven en senare medlem af A:s slägt, Andrea Appiani d. y., f. 1817, d. 1865, lärjunge af historiemålaren Fr. Hayez, målade bibliska och historiska framställningar, som icke sakna värde.