Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Aquitanien

Ämne: Romerska bruk, institutioner och hären · Romarriket och antikens Rom

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 931 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Aquitanien (-ia) var under romerska tiden namnet på sydvestra Gallien mellan Loire och Pyreneerna. Det var på Caesars tid bebodt af en blandad keltisk och iberisk befolkning, men blef efter den romerska eröfringen småningom romaniseradt. Efter Konstantin den store delades A. i tre provinser: A.-a prima, A. secunda och Novempopulana (nuv. Gascogne). A. prima öfverlemnades 412 genom formligt fördrag åt vestgoterna, som snart äfven underlade sig det öfriga. Genom Klodvigs seger 507 kom landet till frankerna. Dessa införde der sin författning, men de få frankiske invandrarna sammansmälte alldeles med den romanska befolkningen. Under de senare merovingiske konungarna sökte flere hertigar i A. att göra sig sjelfständiga, såsom Lupus omkr. 670 samt Eudo, Hunold och Vaifar (714-769), men de kufvades, och Karl den store lemnade hertigvärdigheten obesatt. Sedermera gaf han landet såsom konungarike åt sin son Ludvig den fromme, och denne gaf det i sin ordning åt sin son Pipin. Genom fördraget i Verdun, 843, kom A. till Frankrike. Under de svage karolingerna uppstodo åter hertigar i A., och hertigvärdigheten var länge ett tvistefrö mellan husen Poitou och Toulouse, af hvilka det förstnämnda slutligen segrade. Namnet A. hade under tiden förvandlat sig i Guienne (se d. o.). S. F. H.