Ardigò

Ardigò, Roberto, italiensk filosof, f. 1828 i prov. Cremona, egnade sig åt den presterliga banan och befordrades till domherre i Mantua, men fjärmades genom filosofiska studier alltmera från den kristna tron och bröt med denna vid 43 års ålder för att i stället omfatta positivismens läror, för hvilka han är den förnämste målsmannen uti Italien. Sedan han en tid varit lyceilärare i Mantua och genom sina skrifter gjort sig känd äfven utom Italien, kallades han, trots de ortodoxes motstånd, till professor i filosofiens historia vid Paduas universitet, hvilken lärostol han ännu innehar. Hans arbeten äro egnade åt framställningen af positivismens metod och lärosatser. Här må nämnas La psicologia come scienza positiva (1870), La morale dei positivisti (1878), Sociologia (1879), La religione di T. Mamiani (1880), Empirismo e scienza (1882) och La coscienza vecchia e le idée nuove (1885). Dessa skrifter jämte andra dylika utgöra tillsammans hans Opere filosofiche (7 bd).