Arkiater (Lat. archiater l. -atrus, af Grek. archi och iatrós, läkare), förste läkare, öfverläkare. I Rom funnos under kejsartiden dels archiatri palatini, som voro lifmedici hos kejsarna och af hvilka den förste, så vidt man känner, var Neros lifmedikus Andromachus; dels archiatri populares, som bildade ett "collegium archiatrorum", inrättadt under Valentinianus I och Valens (364-375 e. Kr.). Dessa senare voro 14, en för hvarje af de olika stadsdelarna, och hade till uppgift att kostnadsfritt vårda fattiga sjuka; måhända hade de äfven uppsigt öfver andra läkare och öfver den medicinska undervisningen.
I Sverige finner man för konungarnas lifmedici titeln "archiater" redan i början af 1600-talet. Doktor Kasper Fidlerus, bördig från Königsberg, blef arkiater hos Karl IX och sedermera, 1612, hos Gustaf II Adolf. Doktor Gregoire Francois Duriez, från Artois, blef 1655 Karl X Gustafs lifmedikus och afgaf d. 24 Mars 1663 sin "försäkring" såsom "archiater et primarius doctorum" samt blef s. å. ordförande i det då inrättade "Collegium medicorum". De siste, som i Sverige buro titeln arkiater, voro friherre Kristian Ehrenfried von Weigel, ordförande i Sundhets-kollegium, förste arkiater 1818; Pehr von Afzelius, professor i Upsala, förste arkiater 1818; samt Erik af Edholm, ordförande i Sundhets-kollegium, förste arkiater 1842, d. 1856. - I Finland qvarstår arkiaters-värdigheten ännu. Jhm.